40 dagar.

Ja, 40 dagar (ca) är det kvar till vad som just nu känns som den dagen som kommer bli den värsta i mitt liv. Som det känns nu. Har haft dåliga och säkert upplevt sämre saker men just nu är detta min ont-i-magen-dag nr 1.

i måndags ringde de från Akademiska. En mycket trevlig tjej som meddelade på ett galet professionellt sätt att det är dax att operera min sons nacke. Det var som att ställa sig i en dusch och spola iskallt vatten över kroppen, det rann på en ishinna på hela kroppen och jag svarade helt ärligt att det samtalet var inte nåt jag önskat.

Men. Det handlar inte om mig, inte om mina känslor eller rädslor eller hur mycket hönsmamma jag kan vara. Det handlar om min son – om hans framtid och hälsa för resten av livet. Han mår bra, han klarar sig fint – just nu. Hur det ser ut om några år kan man inte svara på nu men blir det värre då är det inte lika lätt att göra nåt åt som att göra försöket nu med att förebygga framtida kraftiga besvär.

I min naiva verklighet trodde jag att vi skulle slippa denna operation nu. Man hör det man vill när man är i den situationen och sitter och lyssnar på en läkare och besked nr 1 var att OM operationen var nödvändig skulle den göras i september eller senast då Daniel fyller 5 – han har redan fyllt 5 och september var förr en dag. Men nu är det tydligen dax.

FAN FAN FAN. Men så ser man sådär normal ut utåt, ler, pratar väder, säger att man mår bra… Men att man slits i bitar invändigt, kippar efter andan, drömmer mardrömmar och har svårt att fungera normalt – det är säkrast att hålla för sig själv…

Skall skriva mer om vad som ligger framför oss sen. Kommer nog behöva skriva av mig massor. Satt igår och läste tillbaks i tiden på sånt vi gått igenom och känslan lyser igenom. Man mådde inte direkt bra då heller. Man blir inte heller van.
Skär i mig istället? Stick nålar i mig! Låt mina barn bara växa upp med att allt är härligt… tur att man har världens bästa barn. Jag längtar så fruktansvärt mycket tills den dagen är över – och kanske en vecka till längre fram då även läktiden passerats.
Men jag gissar snarare att dagarna kommer vara årslånga…