I mörka natten i midvintertid...

Lucia idag. Älskar denna dagen men tyvärr har den börjat bli rätt stressig.
Just nu sitter jag på tåget till sumpan. Tack vare att det var för senat så hann jag med det tidiga. Behövs idag. 13.30 är det luciafirande på D's avdelning och 14.00 på S's. Innan det tänkte jag få lite jobb gjort.
På 3 veckor har jag vart på jobbet 3 dagar sammanlagt och jag tänkte va lite ledig vid jul...

@ hemmet

skriver i efterhand och postar det då jag skulle ha postat om jag skrivit i nutid…

CT’n visade nada. skrev visst ctg då jag var på sjukhuset men det var nog den makapären de kopplade på magen när jag låg på förlossningen för att mäta bebisarnas hjärtljud…

de ville att jag skulle göra en MR istället (magnetkamerröntgen) men MR på Enköping tyckte då att jag skulle vänta till måndagen eller helst tisdagen då de skulle vara lediga på helgen. detta var inte ok för bestämmande läkare så kl 08:40 satt jag redo och väntade på sjuktransport till ackis. det snöade igen.

sjuktransporten var jobbig, väntan på akuten var jobbig. deras MR var inte heller igång utan den personalen som jobbade vid den hade beredskap och fick avbryta helgens aktiviteter för att komma till sjukhuset och starta upp allt och trycka in mig i den. vilken jäkla grej – MR. Daniel har fått köra en runda i den och han behövde sövas – något jag trott berott på att han var liten och behövde ligga prickstilla man jisses – måste finnas många vuxna som behöver narkos för det där också.

skallen spändes fast i en ställning med en bur över. hörselskydd med radio på öronen. panik-knappen i handen och sen åkte jag in. i ca 40 minuter skakades jag, det hamrade och slog, det dundrade, det… ja – jisses. jag försökte räkna antal låtar jag fick lyssna på för att när 10 passerat (med mellansnack) borde jag snart vara klar men det gick inte ens att höra när låtarna började och slutade ibland.
klart. rullades ut. fick gå tillbaks till min säng på akuten och invänta svar. fick en kopp kaffe och en macka då jag inte ätit på hela dagen och så stod hon där, den varma läkaren med mjukt leende. “du får åka tillbaks till enköping nu, allt såg bra ut”. oj vilken lättnad. vad händer nu då? jag vill ju hem till familjen… slängde i mig kaffet, gjorde ett besök på damrummet och när jag kom ut stod taxichaffören för sjuktransporten och väntade på mig. han körde bra och snart var jag i enköping.
söta fina sköterskorna välkomnade mig och var glada med mig för mitt huvud och så in och vänta på dr. det kom en “kändisdoktor”. en som haft nåt läkarprogram på tv, blev först lite förvirrad men sen gick det att lyssna.

fanns inga spår i skallen för att något skall ha skadats. fanns inga spår i skallen där det fanns risk för att något mer skulle ske. vad som däremot skett gick inte heller helt att fastställa. symptomen tydde på att jag fått en sk *“TIA”
*TIA, transitorisk ischemisk attack, innebär att en del av hjärnan drabbas av övergående syrebrist. Orsaken är en övergående blodpropp i hjärnan.

ett mer långsökt alternativ som de själva inte trodde på men som ens kunde vara en möjlighet är migrän… men då har man väldigt sällan så med tal och minne som det blev för mig. men men… “ta det lugnt och hör genast av dig om du märker av något mer”…

hemma. tar det lugnt. just nu.
hur i helsike tar man det lugnt? vet knappt vad det är…
nu kör vi så det ryker =)

Kväll 2

Vilken soppa. Ctg apparaten pajade här på sjukhuset och jag har väntat hela dagen på en tid. Beslutet togs sent i eftermiddag att lyckas de inte laga den ska jag transporteras till Ackis i morgon för att röntgas där.

Det kom in en patient som behövde mitt fina enkelrum och jag har flyttat samman med Hulda 87 år gammal som är supersöt men tjatar hål i öronen på en.

Då de kom in med kvällsfikat pratade tantan på som vanligt och jag fick just då världens yrselattack men fast jag försökte prata med sköterskan så fortsatte hon :)

Jag gjorde min kvällsrengöring på toa då jag hörde min telefon från rummet tvärs över korridoren ringa så jag samlade ihop mig och sprang in på rummet. Det var Mattias som ville säga gonatt o få en uppdatering och mitt i samtalet rullat en sköterska in en rullstol på rummet och mimade röntgen. Slängde på luren och fick skjuts ner. Det var gjort på ca 2 minuter och nu är jag på rummet igen, tantan sover och jag ska göra det samma. Så kanske man får lite svar om hälsan i morgon.

Vore kul med nåt lindrigare än en stroke - om än att det skulle vara en liten sådan då.

Gonatt!!

Dag 2.

Ligger på min säng. Enköpings lasarett.
Väckt med 3 timmars mellanrum för strokekontroll och blodsockerkurva.
Kl 06.00 var det stora blodtagningen och då lyckades jag inte somna om helt igen.

Ringde maken vid 7.30 och har pratar med fler familjemedlemmar. Självklart har en ilsken magsjuka spridits på denna avdelningen så det är isolering på rummen som gäller. Jag väntar på att få göra min ctg som kommer visa på vad det är som händer. Vänta är inte min starka sida.

Fick precis in en tallrik med skinkfrestelse. Det var riktigt gott. Desserten var "kesokaka" och såg jättegott ut men tyvärr var det inget för mig.

Nu ska jag göra en toavisit och se att jag är klar när det är dax att undersöka skallen.

Strokepatient...

Snökaos utlovas runt området jag bor i.
Snökaos levererades. I morse lyckades jag med nöd och näppe ta mig till barnens dagis och lämna dem och kände på samma gång att med mina erfarenheter i sj-världen så var detta inte en dag att resa till jobbet.
Jag körde hem, skottade bort snön från uppfarten och gick in i värmen, startade datorn, gjorde en macka o en kaffe som jag klämde i mig, slog min far en signal och sen skulle jag sätta fart med arbetsuppgifterna. När vi lade på kände jag mig som att jag blivit bländad i ögat, så bara flimmer i höger öga. Funderade kort på vilken lampa jag gjort så vid.
Satte mig vid datorn för att skriva men såg riktigt dåligt samtidigt som min högra hand domnade bort. Jobbigt.
Masserade den, försökte komponera ett jobbmail men kunde inte skriva, kom inga ord som var användbara alls. Började om, såg bara med ena ögat, kände yrsel och lade mig ner lite. Försökte skriva svar till en vän på Facebook men såg själv att det blev helt fel. Gick inte att förstå själv vad jag skrivit och jag blev rädd.

Ringde Mattias och kunde inte riktigt prata. Stakade mig, hakade mig, orden kom inte som jag ville. Han förstod. Släppte det han hade i händerna och gick till bilen. Han bad mig ringa 1177.

Jag kom inte ihåg helt hur man använde telefonen. Lyckades 1-1-7-7... Knappa in personnummer... Vad i helskotta har jag för personnummer? Blev ändå mer rädd. Fick svar och hjälp. Han ville koppla mig till 112. Jag skulle bekräfta mitt telenummer. Kände inte igen det alls. Men vad har jag då för nummer? Jo, det är nog det sa jag till honom. Han kopplade.

112. Tredje gången i mitt liv jag talar med dem. Fick ur mig mindre och mindre. En bil kommer. Ta det lugnt, ring om det förvärras. Mattias kom hem.

Jag fick frossa. Hackade när jag pratade. Kände mig sjukt orolig. Ambulansen kom. 2 jättetrevliga tjejer. Kollade mig och frågade saker. Innan de kom började allt lägga sig. Blev lugnare, varmare. Jag hade feber. De ville att jag skulle till sjukhus. Jag åkte. Väglaget idag var allt annat än trevligt. Det låg tradare här och var i dikena, bilar likaså.

Direkt in på undersökning. Blodprover, EKG, infart i armen, neurologiska tester.
Dr lägger in mig.

På avdelningen får jag middag, en hjärtkollsapparat (som gör att jag inte får ha min telefon igång :( ) och senare ett rum. Ett eget rum. Jag har världens lyx.
Egen tv, egen toalett. Får inte kliva ur sängen utan personal i sällskap.
Fick kvällsmat - kaffe & macka samt glögg & pepparkaka. Lyx.

Personalen är helt löjligt gulliga, har fått tandkräm, tandborste, kläder, kam, tvål, lotion mm. De är dessutom sjukt rara och trevliga.

Jag har huvudvärk. I morgon ska det göras ctg, bedömning av sjukgymnast, neurolog... Jag räknas som att jag är en stroke-patient... Hoppas diagnosen endast är som arbetsnamn. Den skrämmer mig lite.

Nu ska jag vila. 22.00 är nästa undersökning. Nästa 01.00...

Fasta.

Ja. Har inte skrivit direkt hur jag mår eller har mått då det inte är något roligt samtalsämne. Även det är anledningen till mitt kassa bloggande senaste tiden i mitt liv.

Nu sitter jag här. Typ som dan före dopparedan. Drack en kopp kaffe klockan 20.40 och nu ska jag fasta. Inte ens vatten skall ner i strupen.
Klockan 9.00 i morgon ska jag befinna mig på nuklearmedicin på akademiska sjukhuset för att svälja kapslar med radioaktivt ämne och 3 timmar sedan åka in i en gammakamera.

Antar att morgondagen kommer bjuda på tillfällen att blogga bakåt i tiden om varför jag ska göra detta.

Jag är nervös. Inte det minsta över undersökningarna utan enbart för att ta mig till Ackis... Varför kommer ni nog också få veta i morgon - om ni inte redan vet...

Åka bil.

Jag har sällan massa extra tid då jag åker på morgonen. Tåget går lixom vid en tid och är man inte där då så är de ute speciellt villiga att invänta en.

2 mornar i rad nu har jag åkt hemifrån och vid första korsningen fått en bil framför mig (inte samma) där man väljer att åka 10 km/h under lovlig gräns. Så på 50 väg har det gått 40 och på 30 väg gick det i 20... Why?

I en korsning stod gårdagens förare still och verkade invänta bilar som skulle hem på eftermiddagen. Jag hade kanske hunnit ut 10 gånger.

Detta finner jag lätt frustrerande. I går var det visserligen -4 grader och en del is men lösningen där är vinterdäck. Eller stanna hemma? I dag är det +7 grader och is finns det ingenstans.

Så. Fartfåre eller inte? Kan man iaf få åka 50 där det är tillåtet? Hur ska jag planera resan till tåget? Jag får testar hela vägen i 30 och stå still i korsningar i 5

På väg.

Dax för jobbet igen. I går då jag åkte hem hade maken och barnen följt med farmor på ett ärende. Jag hade några timmar på egen hand och skulle uträtta några ärenden. Kom till Bålsta, gick till centrum och hämtade ett tyg, till bibblan och PANG så slog huvudvärken till med full kraft. Skit oxå.

Hade x antal ärenden kvar där, sedan skulle jag lämna av saker på ett par ställen och så hem och fixa. Det fick bli bilen hemåt och endast ett stopp på vägen. På kvällen fick jag frossa och sedan har jag haft svårt att sova. Men i morse hade jag ingen feber och huvudvärken är snällare.

Fredag. Helgen smällfull. I dag middag hos vänner, i morgon drar maken på grabbhelg (borde kanske kallad gubbhelg numera?), min mor ska komma, lördagen innehållet ett barnkalas, söndagen ska jag hämta gubbarna, dax för nästa barnkalas... Så är helgen slut och jag komme snart sitta här igen....

Blogga?

Jag vill ju verkligen börja skriva frekvent igen, har väldigt mkt tankar i skallen rätt ofta jag vill skriva ner men det går lixom för fort, innan jag hinner börja så har jag en massa nytt. Ska börja göra snabba korta inlägg hela tiden och se om jag kommer igång då - det finns en chans!

Ekorrhjulet...

"Gå upp-gå till jobbet-jobba-jobba-äta lunch, Samma sak händer imorgon.
Jobba-åka trick-hem å sätta sig å glo..."
Lite så känner jag ibland. Har börjat reagera på att jag har gjort just den saken jag gör innan - får en obehagskänsla i hela kroppen.

Jag går upp 5.50 och duschar.
Mattias vaknar och gör det samma.
Barnen väcks till samma procedur.
Samma tjafs varje morgon och så köra samma väg till tåget varje morgon.
Parkera på i princip samma plats varje dag. Stå på samma ställe på perrongen. Kliva på tåget.

Komma till sumpan och småspringa, först Hemköp sedan till jobbet, starta datorn och äta frukost...

Samma, samma, samma...
Vad skall jag göra åt detta!?

Jag har mina drömmar. Tyvärr är det just så att dessa kommer förbli hur drömmar så länge jag vill fortsätta leva med min fina familj...

En lördag.

Torktumlaren låter från badrummet, på tv är det trassel - för jag vet inte vilken gång i ordningen.
På ena ändan av soffan ligger min dotter och jag vet inte om hon somnat till eller om trassel har hennes fulla uppmärksamhet. På andra ändan ligger jag, har så många saker jag "borde" göra just precis nu men jag är så trött att jag snart slumrar till. Sonen och maken sitter i bilen på väg till tjockholm. Målet är Globen och en show med dinosaurier, sonen har längtat och väntat, hans drömdag är idag.

Det luktar eld från baksidan där brasan från städdagen tidigare idag fortfarande pyr.

Nej, kanske jag ska vila ögonen ett par snabbisar innan jag hänger tvätten, städar undan och sedan drar på shopping.

Önskar er alla en härlig lördag!

Myskänsla...

Tåget susar fram genom en värld som idag är vit. Första snön för denna vintern föll i går. Lite ligger kvar. Precis så där att det bara är vitt. Precis sådär som ger myskänslor i hela kroppen. Precis som när man var liten.