@ hemmet

skriver i efterhand och postar det då jag skulle ha postat om jag skrivit i nutid…

CT’n visade nada. skrev visst ctg då jag var på sjukhuset men det var nog den makapären de kopplade på magen när jag låg på förlossningen för att mäta bebisarnas hjärtljud…

de ville att jag skulle göra en MR istället (magnetkamerröntgen) men MR på Enköping tyckte då att jag skulle vänta till måndagen eller helst tisdagen då de skulle vara lediga på helgen. detta var inte ok för bestämmande läkare så kl 08:40 satt jag redo och väntade på sjuktransport till ackis. det snöade igen.

sjuktransporten var jobbig, väntan på akuten var jobbig. deras MR var inte heller igång utan den personalen som jobbade vid den hade beredskap och fick avbryta helgens aktiviteter för att komma till sjukhuset och starta upp allt och trycka in mig i den. vilken jäkla grej – MR. Daniel har fått köra en runda i den och han behövde sövas – något jag trott berott på att han var liten och behövde ligga prickstilla man jisses – måste finnas många vuxna som behöver narkos för det där också.

skallen spändes fast i en ställning med en bur över. hörselskydd med radio på öronen. panik-knappen i handen och sen åkte jag in. i ca 40 minuter skakades jag, det hamrade och slog, det dundrade, det… ja – jisses. jag försökte räkna antal låtar jag fick lyssna på för att när 10 passerat (med mellansnack) borde jag snart vara klar men det gick inte ens att höra när låtarna började och slutade ibland.
klart. rullades ut. fick gå tillbaks till min säng på akuten och invänta svar. fick en kopp kaffe och en macka då jag inte ätit på hela dagen och så stod hon där, den varma läkaren med mjukt leende. “du får åka tillbaks till enköping nu, allt såg bra ut”. oj vilken lättnad. vad händer nu då? jag vill ju hem till familjen… slängde i mig kaffet, gjorde ett besök på damrummet och när jag kom ut stod taxichaffören för sjuktransporten och väntade på mig. han körde bra och snart var jag i enköping.
söta fina sköterskorna välkomnade mig och var glada med mig för mitt huvud och så in och vänta på dr. det kom en “kändisdoktor”. en som haft nåt läkarprogram på tv, blev först lite förvirrad men sen gick det att lyssna.

fanns inga spår i skallen för att något skall ha skadats. fanns inga spår i skallen där det fanns risk för att något mer skulle ske. vad som däremot skett gick inte heller helt att fastställa. symptomen tydde på att jag fått en sk *“TIA”
*TIA, transitorisk ischemisk attack, innebär att en del av hjärnan drabbas av övergående syrebrist. Orsaken är en övergående blodpropp i hjärnan.

ett mer långsökt alternativ som de själva inte trodde på men som ens kunde vara en möjlighet är migrän… men då har man väldigt sällan så med tal och minne som det blev för mig. men men… “ta det lugnt och hör genast av dig om du märker av något mer”…

hemma. tar det lugnt. just nu.
hur i helsike tar man det lugnt? vet knappt vad det är…
nu kör vi så det ryker =)