Snökaos levererades. I morse lyckades jag med nöd och näppe ta mig till barnens dagis och lämna dem och kände på samma gång att med mina erfarenheter i sj-världen så var detta inte en dag att resa till jobbet.
Jag körde hem, skottade bort snön från uppfarten och gick in i värmen, startade datorn, gjorde en macka o en kaffe som jag klämde i mig, slog min far en signal och sen skulle jag sätta fart med arbetsuppgifterna. När vi lade på kände jag mig som att jag blivit bländad i ögat, så bara flimmer i höger öga. Funderade kort på vilken lampa jag gjort så vid.
Satte mig vid datorn för att skriva men såg riktigt dåligt samtidigt som min högra hand domnade bort. Jobbigt.
Masserade den, försökte komponera ett jobbmail men kunde inte skriva, kom inga ord som var användbara alls. Började om, såg bara med ena ögat, kände yrsel och lade mig ner lite. Försökte skriva svar till en vän på Facebook men såg själv att det blev helt fel. Gick inte att förstå själv vad jag skrivit och jag blev rädd.
Ringde Mattias och kunde inte riktigt prata. Stakade mig, hakade mig, orden kom inte som jag ville. Han förstod. Släppte det han hade i händerna och gick till bilen. Han bad mig ringa 1177.
Jag kom inte ihåg helt hur man använde telefonen. Lyckades 1-1-7-7... Knappa in personnummer... Vad i helskotta har jag för personnummer? Blev ändå mer rädd. Fick svar och hjälp. Han ville koppla mig till 112. Jag skulle bekräfta mitt telenummer. Kände inte igen det alls. Men vad har jag då för nummer? Jo, det är nog det sa jag till honom. Han kopplade.
112. Tredje gången i mitt liv jag talar med dem. Fick ur mig mindre och mindre. En bil kommer. Ta det lugnt, ring om det förvärras. Mattias kom hem.
Jag fick frossa. Hackade när jag pratade. Kände mig sjukt orolig. Ambulansen kom. 2 jättetrevliga tjejer. Kollade mig och frågade saker. Innan de kom började allt lägga sig. Blev lugnare, varmare. Jag hade feber. De ville att jag skulle till sjukhus. Jag åkte. Väglaget idag var allt annat än trevligt. Det låg tradare här och var i dikena, bilar likaså.
Direkt in på undersökning. Blodprover, EKG, infart i armen, neurologiska tester.
Dr lägger in mig.
På avdelningen får jag middag, en hjärtkollsapparat (som gör att jag inte får ha min telefon igång :( ) och senare ett rum. Ett eget rum. Jag har världens lyx.
Egen tv, egen toalett. Får inte kliva ur sängen utan personal i sällskap.
Fick kvällsmat - kaffe & macka samt glögg & pepparkaka. Lyx.
Personalen är helt löjligt gulliga, har fått tandkräm, tandborste, kläder, kam, tvål, lotion mm. De är dessutom sjukt rara och trevliga.
Jag har huvudvärk. I morgon ska det göras ctg, bedömning av sjukgymnast, neurolog... Jag räknas som att jag är en stroke-patient... Hoppas diagnosen endast är som arbetsnamn. Den skrämmer mig lite.
Nu ska jag vila. 22.00 är nästa undersökning. Nästa 01.00...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar